Idag är det precis ett halvt år sedan gullegubben somnade in. Då jag talar om gullegubben är det Wordsworth jag pratar om. Jag minns den hemska dagen som om det vore igår. Att se Wordsworth somna in så tidigt var något som jag absolut inte hade räknat med. Han var så sprallig, så ung, snäll och allt annat positivt som en hund kan vara. Han var vår bästa vän. <3 Men ändå kändes det rätt att se honom somna in, vi, hela familjen fick spendera de sista sekunderna vid hans sida och se hur ögonlocken sakta stängdes. En hemsk syn. Och tårarna rann bara ner för kinden.
Jag minns den första dagen som Wordsworth kom till vårt. På den tiden bodde vi i England och vi skulle se om Ronja och Wordsworth kunde vara tillsammans. Efter lite bråk så kom det på klart att det var Ronja som var the Boss, annars så gick det bra för dessa två rottweilerna att umgås i samma hus. Vi funderade länge på att byta Wordsworths namn men något passligt namn hittade vi inte.. Funderade på Willie men på grund av Nicolines och mina åsikter så blev det inte det namnet. Ett smeknamn som vi använde på den tiden var Oi men senare kom även Wurtti, som nästan alla kom att kalla honom.
Damen som vi fick Wordsworth av var en stor beundrare av William Wordsworth. William var en brittisk poet född i slutet på 1700-talet, och därifrån fick Wordsworth då sitt namn. Svanslös var även något som Wurtti kom att bli kallad, med en kuperad svans påminde han lite om Pelle Svanslös.
Mycket hann även Wordsworth vara med om. Först bli flyttad från en engelsk till en finsk familj, delta i hundskola, åka hela vägen från England till Finland i bil + båt, uppleva känslan av snö, få en fin familj + en härlig hundkompis och få prova olika kläder.
Affa var en person som stod mycket nära Wurtti. Alltid när man sa "Affa komber" så blev Wurtti helt galen och sprang direkt till dörren för att vänta på att dörren skulle öppnas. Om Affa frågade om Wurtti följer med till hans så sprang Wurtti raka vägen till Affas.
Saknaden är enorm. Wordsworth kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Han var en härlig hund och full av iver.Tiden blev kort. Tårarna dom tar aldrig slut. Jag hatar den förbannade sjukdomen som tog över Wurttis liv!! Operationen kanske skulle ha lyckats men hur länge skulle det ha varat? En vecka, en månad, ett halvt år? Ingen vet. Men det som vi vet är att du har det bra tillsammans med Ronja där var du är nu. <3
Wordsworth
29.02.2004-03.02.2012
Jag älskar dig, gullegubben! <3
 |
| Wurtti & Ronja |
Verkade ju riktigt bra att äta makaroner före match! ;) Dessutom fick jag öppnat mitt målkonto för denna säsong.. bättre sent än aldrig! Gjorde det fjärde och sista målet (passar ju bra när jag är nummer fyra) när endast ett par minuter av matchen återstod. Slutresultatet blev 4-1. Före matchen fick vi typ världens bästa överraskning! Nya speltröjorna och shortsen var äntligen färdiga! Så något sämre kunde det ju inte bli! Skit najs!
Belle
Steg upp klockan sju och fixade frukost åt älsklingen.. När han for till jobbet sov jag ett par timmar. Sen fixade jag mat tills L hade lunchpaus och nu sitter jag och kollar kläder på nätet. Söker främst efter skor. Jag har blivit kär i ett par men hittar ingen storlek! :( Helt omöjligt!!!!! Har alltid samma problem när det gäller skor.... måste väl börja städa rummet nu.
Idag är det precis ett halvt år sedan gullegubben somnade in. Då jag talar om gullegubben är det Wordsworth jag pratar om. Jag minns den hemska dagen som om det vore igår. Att se Wordsworth somna in så tidigt var något som jag absolut inte hade räknat med. Han var så sprallig, så ung, snäll och allt annat positivt som en hund kan vara. Han var vår bästa vän. <3 Men ändå kändes det rätt att se honom somna in, vi, hela familjen fick spendera de sista sekunderna vid hans sida och se hur ögonlocken sakta stängdes. En hemsk syn. Och tårarna rann bara ner för kinden.
